Nu kommer elbilen, eller…?

Elbilen kommer nu med stormsteg, åtminstone på sina håll i världen. I Norden går Norge i bräschen för utvecklingen och där har elbilsframmarschen också skapat ett helt nytt ord – ”rekkeviddeangst” – för att beskriva det, som åtminstone än så länge upplevs som det kanske största problemet med elbilarna, nämligen räckvidden.

Någon ny uppfinning är elbilen inte. De första elfordonen konstruerades redan på 1800-talet och också då var räckvidden och uppladdningen av batterierna det stora problemet och förklaringen till att eldriften inte då slog igenom. Intressant nog var det i USA, som elbilen kom att få sin första, om än med nuvarande måttstock mätt blygsamma blomstring kring sekelskiftet. Elbilens nu pågående frammarsch förknippas ju också starkt med USA och närmare bestämt den amerikanska Tesla-bilen, som också är den mest registrerade elbilen i till exempel Norge.

Förvisso har också andra biltillverkare haft elbilar på produktionsprogrammet redan före Tesla, till exempel Nissans Leaf-modell har redan rätt länge funnits på marknaden.

I Kajanaland fanns det bara en elpersonbil i fordonsregistret.

I Finland har elbilarna inte ännu slagit igenom. I början på år 2016 fanns det 614 elpersonbilar och 124 elpaketbilar i trafik. På personbilssidan var ökningen från föregående år procentuellt stor, 41 procent, men i absoluta tal, 254, ännu blygsam. De flesta elpersonbilarna är registrerade i Nyland. I Kajanaland fanns det bara en elpersonbil i fordonsregistret.

Också detta avspeglar räckviddsproblemet. I det tätt befolkade Nyland med huvudstadsregionen och många stora stadssamhällen kör man kortare sträckor än i ett starkt glesbygdsdominerat Kajanaland. Laddningsmöjligheterna är också långt bättre i södra Finland än i landets nordligare delar.

Varför är elbilar så dyra?

De flesta elbilar har i dag en räckvidd på mindre än 200 km. Tesla-bilarna är i en klass för sig med en räckvidd på upp till 450 km. De är också prismässigt i en klass för sig. En annan hämsko på utvecklingen utöver räckvidd och laddningstid är just priset på elbilarna. De är genomgående dyrare än bensin- och dieseldrivna bilar.

Orsakerna till att elbilarna är så dyra är många. Batterierna kostar, likaså forskning och utvecklingsarbete. Och detta i förening med förhållandevis små volymer har hållit priserna på en hög nivå. Nu har batterierna börjat falla klart i pris och då tillverkningsvolymerna samtidigt hela tiden blir större, är det sannolikt att elbilarna gradvis kommer att bli billigare.

Utvecklingsutsikterna för batteriernas del ser också lovande ut, vilket betyder att räckviddsproblemet så småningom blir mindre. Det är också en följd av att laddningsstationsnätet byggs ut. I och med att laddningstekniken förbättras kommer det också att gå snabbare att ladda batterierna även om man knappast kommer ner i lika korta ”tankningstider”, som med diesel- och bensindrivna bilar.

I Norge finns laddningsstationer för elbilar på många håll. (Bild: Norsk Elbilforening)

Också BMW finns numera på elbilsmarknaden med bland annat modellen i3. (Bild: Tillverkaren)

Nissan har redan för länge sedan etablerat sig på elbilsmarknaden med sin Leaf-modell. ((Bild: Tillverkaren)

I Norge är intresset stort för elbilar och numera är det inte bara Tesla som gäller. (Bild: Norsk Elbilforening)

Inte fullständigt miljövänliga

Det är mycket som talar för eldrift. Inte minst miljösynpunkterna. Elbilarna är utsläppsfria när de används. Men de laddas förstås med el, som inte nödvändigtvis alltid är så ren, som den Borgå Energi till exempel tillhandahåller. Som helhet grundar sig elförsörjningen i Finland inte ännu helt på koldioxidneutral produktion.

Batteritillverkningen har hittills utgjort en betydande miljöbelastning.

Men även om elbilar körs på ”smutsig” el så visar studier att utsläppen totalt sett ändå blir mindre än med icke eldrivna bilar.

Förvisso finns det mycket att kritiskt peka på beträffande elbilarnas livscykel. Det behövs till exempel mycket litium till dagens batterier och några garantier för att brytningen av metallen på alla håll i världen sker på ett hållbart sätt. Själva batteritillverkningen har också hittills utgjort en betydande miljöbelastning. Men Tesla har till exempel meddelat att dess nya stora batterifabrik kommer att drivas helt med grön energi, varför en förbättring också på den punkten är att vänta.

Politiska morötter behövs

Allt som allt tyder studier och prognoser på att inget längre kan stoppa elbilens frammarsch. Problem efter problem blir mindre eller försvinner helt ju längre den tekniska utvecklingen hinner.

Det verkar man tro på också i Finland, där statsmakten nu satt som mål att det skall finnas en kvartsmiljon elbilar på våra vägar år 2030. Det är en tuff målsättning med tanke på att antalet i dag ännu ligger under tusen när det till exempel i Norge finns 90 000 elbilar. De facto ståtar Norge med sex procent av elbilsbeståndet i hela världen.

Finland skall således försöka öka elbilsbeståndet 2 500-falt på 13 år. En sak är säker, utan liknande morötter, som man använt sig av i Norge, kommer det inte att lyckas. I Norge har elbilismen subventionerats starkt i ett tjugotal år, elbilisterna får använda kollektivtrafikens körfält, parkera gratis eller till ett nedsatt pris, laddningsstationsnätet har målmedvetet byggts ut med laddningsstolpar och -teknik från bland annat Ensto i Borgå. I Norge räknar man med att rent av 60-100 procent av alla bilar, som säljs, kommer att vara renodlade elbilar år 2030.

Hur staten rent konkret kommer att stöda elbilismen får vi en aning om tidigast i samband med budgetramförhandlingarna i vår. Tillsvidare har stödet till elbilismen kommit från elleverantörerna, som ställt upp med gratis eller billig el för laddning av elbilar. Staten har ingenting gjort.

Men har det lyckats i Norge att främja elbilismen skall det väl kunna lyckas också hos oss. Ändå kan man förstås fråga sig om det skall gå att till exempel i riksdagen få enighet bakom ett beslut att se till att det alltid är förmånligare för konsumenten att skaffa en hybridbil med små utsläpp eller en renodlad elbil än en traditionell bensin- eller dieseldriven bil. En sådan enighet finns i det norska parlamentet.

TEXT Rolf Gabrielsson BILDER Tesla