Vem rör sig på vårisen?

Det är liv och rörelse på Haikofjärden utanför Hammars. Parkeringsplatsen fylls av fiskare, skidåkare, skridskoåkare och flanörer, som tar sig ut på isen. Solen är gömd bakom ett tunt molntäcke och det är ypperliga omständigheter för en tur på isen.

Två glada skidåkare, Lotta Kankkonen och Iida-Maria Kumpula, har siktet inställt på picknick.

– Vi skulle ha åkt ut redan tidigare, men det har varit så kallt. Nu är tiden inne, när det är lite varmare och provperioden i skolan är över för denna gång.

Båda har fått råd och anvisningar hemifrån hur man rör sig på isen, var man kan åka skidor och vad man ska undvika.

– Dessutom rör vi oss i andras spår, skrattar flickorna.

De vet inte ännu hur långt de ska åka. I dag tar vi det lugnt, pratar och tar kanske lite foton emellanåt. I ryggsäcken finns det kakao, kex och munkar samt sittunderlag. Den envisa vindpusten stör inte flickorna.

– Vi har ju sedan medvind hemåt, vinkar flickorna och stakar iväg.

Havsörnsparet får skräpfisken

Tre pilkfiskare är på väg hemåt. De har redan varit länge ute på isen och fått rätt bra med fångst. Pentti Torvikoski, Sami Korva och Veikko Larinen funderar en stund på om pilksäsongen blivit kortare under årens gång, men snabbt genomtänkt verkar det inte så.

– Varje vinter har vi nog kommit ut på isen, skrattar de. Det är ändå bättre vinter nu än förra året, isen är här till och med 25 cm tjock. I sundet, där havsströmmarna är starkare, är det bara omkring 5 cm is. Vi borrar förstås mäthål i isen med jämna mellanrum när vi går och på det viset vet vi precis var man kan röra sig säkert. Det bör finnas minst 5 cm kärnis innan vi ens kommer på pilkfiske, nickar männen.

Bästa pilksäsongen är enligt hörsägen just innan isen lossnar, i slutet av mars.

– Men då kommer man mer sällan ut i och med att isen i stränderna redan har smultit. Till Hammars är det lätt att komma, det finns parkering nära stranden och gös i Haikofjärden.

En säker iakttagelse längs åren är att gösen blivit mindre än förr. Alla fiskar som inte fyller måttkravet släpps förstås tillbaka. Abborre fiskar de också gärna, en mycket delikat fisk. Så kallad skräpfisk kommer det även en hel del. Skräpfisken lämnas på isen åt måsarna och särskilt havsörnsparet, som verkar bo i närheten.

Torvikoski, Korva och Larinen har klätt sig ändamålsenligt i varma kläder mot den kalla vinden på isen. Pilkutrustningen åker behändigt med i en pulka.

Johan Moilanen känner isarna.

Johan Moilanen håller upp en snorgärs. Fisken duger bra åt till exempel räven, som i skydd av mörkret kommer ut på isen för att kolla spåren efter pilkfiskarna.

Inget bilkörande på isen längre

Närmare Kråköstranden sitter Hammarsbon Johan Moilanen på pilkfiske. Han känner isarna och vattenområdet som sina egna fickor och vet hur man rör sig här ute.

– Traditionellt inleds pilksäsongen då man, genom försök, kan konstatera att nu håller isen. Nuförtiden rör jag mig dock först när isarna är säkra. När jag var yngre så kördes det med bilar här på isen, det fanns till och med banor. På senare tid har man inte gjort det längre, isen är sällan tillräckligt tjock.

Pilkfiske är en bra och lugn hobby. Man har inte bråttom någonstans och kan sitta i lugn och ro med sina egna tankar eller småprata med andra pilkfiskare. I dag verkar det dock komma mest småfisk.

– Mest har jag fått snorgärsar, inte ens katten äter dem för de är så fulla av ben. Fåglarna och andra vilda djur äter upp fisken som lämnas på isen, inget går till spillo.

Kortare isvinter

Isforskare Patrick Eriksson på Meteorologiska institutet berättar att man kan, i statistiken om isarnas årliga utbredning, skönja en viss förminskning av isens arealer. Även vintrarna i södra Finland har varit mildare och istäcket förstås därmed tunnare.

– Isen lossnar oftast om våren ungefär vid samma tidpunkt, men isbildningen på hösten har senarelagts. Därför har vi till och med under några vintrar haft is endast i en och en halv månad. Illusionen om kortare isvintrar är alltså delvis sann. Men Eriksson påminner att variationen är stor.

– Till exempel var istäcket mycket tjockt vintrarna 2010 och 2011, och vi fick även mycket snö under dessa år.

Eriksson varnar att under en solig dag kan vårisens bärkraft försämras avsevärt.

– Solstrålarna tränger sig igenom hela isens tjocklek och smälter samt lösgör de avlånga stående iskristallerna från varandra. När iskristallerna inte längre är en lika tät massa, kan flanörens fot hastigt tränga igenom isen. Köldgrader under natten får igen den svaga isen att frysa. Därför kan isen en solig vårdag på morgonen vara bärande, men redan samma kväll vara för rutten för att man skall kunna gå på den.

Läs mer om isen här.

Så här rör dig tryggt på isen.

TEXT OCH BILDER Marika Kangaskolkka